Mil efter mil i regn,motvind ,oländig terräng,muskelvärk och skavsår....

man har omfamnat smärtan och varit tacksam att man inte drabbats värre...... 

Som lugn sansad skåning där inget ,absolut inget skrämmer upp en,kom min högt ärade barndomsvän,medresenärs anfall i dag i hotellkoridor som en blixt...... På en extremt låg frekvens typ 250 hz avger en ismaskin ett ljud för att tala om att nu går det bra att få is i wiskeyn....Mänchan (läs Catarina).. hoppar typ 5 cm upp och sedan rakt in i min lugna skånska lekamen som får en tackling av sällan skådat mått.....fallet mot en strategiskt placerad fåtölj blir räddningen och orsakar endast ett litet sår på benet.... ( ajjjjjjjj skit ont och mina stackars plågad ben får en nådastöt) Nä, så var det inte...men nöjd att någon klok inredningsdesigner förstod att detta scenario kunde uppstå..... Annars hade Dahlan's, näsa varit bra mosad..

gladattjaglever

Ovan ser ni min medbrottsling...

Såhär, jag är lättskrämd: i vilken som helst bekant miljö hoppar jag högt om någon kommer in i rummet, no matter vem - okänd eller omedelbar familj, jag får adrenalinpåslag och börjar fäkta som en spindel på crack.

På väg från hotellrummet till hissarna på hotellet här i Växjö för en halvtimme sen kluckar det plötsligt till och alla mina reptilinstinkter går i full alert, code red, you name it. Jag sätter av som jagad av jävulen själv, ingenting kan stoppa mig- allra minst jag själv! Men min sansade reskamrat kommer i vägen, jag tacklar henne i blind panik, hon hinner tänka "åh neeej, inte ett blåmärke till!!!" Innan jag drabbar henne i full fart. Det som får stopp på henne är loungefåtöljen, just i höjd med skenbenet...

resultatet ser ni här nedan.

Om man nu har läggningen att vilja se glaset som halvfullt hellre än halvtomt så hade vi ju ismaskinen i omedelbar närhet och kunde stoppa blodflödet innan incidenten ledde till blodtransfusion.🍷

Den uppmärksamme läsaren minns utan svårighet att jag drabbades av punka igår. Den åtgärdades imorse och då såg det ut som på Bild 1. Till den som fnyser åt bruket av kirurghandskar har jag information som sätter sakerna i dess rätta perspektiv: Hur tror ni vårt lands regent får i sig räkorna till fredagsmyset? Just det; hans adjutant skalar dem åt honom! Så kom inte här och kom!

Med förenade krafter fick vi på en ny, välpumpad slang (courtesy Lena; den tjejen har pumpat förr... Jämrar vilken kraft och frekvens!

Efter en halvmils cykling var dock däcket lika platt som igår. Då ringde vi Fredrik (bild 2), ägare till Ramskvilla Värdshus där vi bott inatt. Fredrik kom sättande, packade in oss och våra cyklar i sin minibuss och gav oss skjuts till Braås där vi förhoppningsvis skulle få hjälp på macken.

Efter lunch på pizzerian knatade vi till macken och möttes av en skylt som sa "semesterstängt fredag 24 juli". Sjukt opraktiskt för mig och Lena att han valde att ta (sin enda?!) semester idag!

Nu sitter vi och våra cyklar på regionsbussen till Växjö. Next stop var, enligt planen, Alvesta, men vad ska vi göra? Braås-Alvesta är en busstur som än så länge bara existerar i vår fantasi. Nä, det blir en slight change of plans, men mer om det senare...

För övrigt har Lena bett mig framföra att hon, förutom iPaden, även förlagt sina glasögon!

Big hug to y'all, possums!

...är t ex en punka drygt en mil från dagsetappens slutmål, mitt i mörkaste, backigaste Smålandsskogen.

TUR att man har reservslang i packningen och att man gått däckbytarkursen!

OTUR att det är Lena som har pumpen och att hon ligger en timme efter för att hennes regnjacka flög av packningen och hon inte märkte nåt förrän nån sadistbilist kom ifatt henne och sa: "Det ligger en jacka på vägen en mil bort; är den din"?