Den uppmärksamme läsaren minns utan svårighet att jag drabbades av punka igår. Den åtgärdades imorse och då såg det ut som på Bild 1. Till den som fnyser åt bruket av kirurghandskar har jag information som sätter sakerna i dess rätta perspektiv: Hur tror ni vårt lands regent får i sig räkorna till fredagsmyset? Just det; hans adjutant skalar dem åt honom! Så kom inte här och kom!

Med förenade krafter fick vi på en ny, välpumpad slang (courtesy Lena; den tjejen har pumpat förr... Jämrar vilken kraft och frekvens!

Efter en halvmils cykling var dock däcket lika platt som igår. Då ringde vi Fredrik (bild 2), ägare till Ramskvilla Värdshus där vi bott inatt. Fredrik kom sättande, packade in oss och våra cyklar i sin minibuss och gav oss skjuts till Braås där vi förhoppningsvis skulle få hjälp på macken.

Efter lunch på pizzerian knatade vi till macken och möttes av en skylt som sa "semesterstängt fredag 24 juli". Sjukt opraktiskt för mig och Lena att han valde att ta (sin enda?!) semester idag!

Nu sitter vi och våra cyklar på regionsbussen till Växjö. Next stop var, enligt planen, Alvesta, men vad ska vi göra? Braås-Alvesta är en busstur som än så länge bara existerar i vår fantasi. Nä, det blir en slight change of plans, men mer om det senare...

För övrigt har Lena bett mig framföra att hon, förutom iPaden, även förlagt sina glasögon!

Big hug to y'all, possums!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

          Alrighty folks! Taggade till tänderna för de sista 20 milen vaknade vi till den här väderprognosen och oroliga samtal/SMS från nära och kära. Trotsa vädergudarna eller inte? Vi åt frukost (med Uno Svenningsson!), vägde pros mot c...

Mil efter mil i regn,motvind ,oländig terräng,muskelvärk och skavsår.... man har omfamnat smärtan och varit tacksam att man inte drabbats värre......  Som lugn sansad skåning där inget ,absolut inget skrämmer upp en,kom min högt ärade barndomsvän...

          Ovan ser ni min medbrottsling...   Såhär, jag är lättskrämd: i vilken som helst bekant miljö hoppar jag högt om någon kommer in i rummet, no matter vem - okänd eller omedelbar familj, jag får adrenalinpåslag och börjar fäkta som ...

    ...är t ex en punka drygt en mil från dagsetappens slutmål, mitt i mörkaste, backigaste Smålandsskogen.   TUR att man har reservslang i packningen och att man gått däckbytarkursen!   OTUR att det är Lena som har pumpen och att hon l...

Jaha,då har vi cyklat snart 40 mil:))) Vi närmar oss Skåne...yahoo! En skön konsekvens av cykel hjälm's bärandet har varit att Catarina och jag utvecklat ganska markerade mittbenor.... Känner sig lite ung på nytt! Man vet också att man tagit sig en b...