Alrighty folks!

Taggade till tänderna för de sista 20 milen vaknade vi till den här väderprognosen och oroliga samtal/SMS från nära och kära. Trotsa vädergudarna eller inte? Vi åt frukost (med Uno Svenningsson!), vägde pros mot cons - däribland den till visshet gränsande aningen om att Ramkvillapunkan bara var den första av fler - beslöt vi, med tungt hjärta, to quit while still ahead och tog Öresundståget den sista biten.

Från Malmö central till Åsas crib på Lorensborgsvägen på cykel; en skön tur down Memory Lane förbi vårt gamla plugg Dammfriskolan. Där började en nostalgiklump i halsen att bildas...

Framme vid slutdestinationen mötte oss en välkomstkommitte värdig en marathonvinnare: blomsterkvast, guldmedalj, champagne och spa-paket! Ann-Louise och Åsa (Lenas systrar): your'e outstanding!

Sen var det crash and burn: sov som klubbade i drygt två timmar!

Nu, äntligen, right back himmavid: Malmö: We Love You!!!

Mil efter mil i regn,motvind ,oländig terräng,muskelvärk och skavsår....

man har omfamnat smärtan och varit tacksam att man inte drabbats värre...... 

Som lugn sansad skåning där inget ,absolut inget skrämmer upp en,kom min högt ärade barndomsvän,medresenärs anfall i dag i hotellkoridor som en blixt...... På en extremt låg frekvens typ 250 hz avger en ismaskin ett ljud för att tala om att nu går det bra att få is i wiskeyn....Mänchan (läs Catarina).. hoppar typ 5 cm upp och sedan rakt in i min lugna skånska lekamen som får en tackling av sällan skådat mått.....fallet mot en strategiskt placerad fåtölj blir räddningen och orsakar endast ett litet sår på benet.... ( ajjjjjjjj skit ont och mina stackars plågad ben får en nådastöt) Nä, så var det inte...men nöjd att någon klok inredningsdesigner förstod att detta scenario kunde uppstå..... Annars hade Dahlan's, näsa varit bra mosad..

gladattjaglever

Ovan ser ni min medbrottsling...

Såhär, jag är lättskrämd: i vilken som helst bekant miljö hoppar jag högt om någon kommer in i rummet, no matter vem - okänd eller omedelbar familj, jag får adrenalinpåslag och börjar fäkta som en spindel på crack.

På väg från hotellrummet till hissarna på hotellet här i Växjö för en halvtimme sen kluckar det plötsligt till och alla mina reptilinstinkter går i full alert, code red, you name it. Jag sätter av som jagad av jävulen själv, ingenting kan stoppa mig- allra minst jag själv! Men min sansade reskamrat kommer i vägen, jag tacklar henne i blind panik, hon hinner tänka "åh neeej, inte ett blåmärke till!!!" Innan jag drabbar henne i full fart. Det som får stopp på henne är loungefåtöljen, just i höjd med skenbenet...

resultatet ser ni här nedan.

Om man nu har läggningen att vilja se glaset som halvfullt hellre än halvtomt så hade vi ju ismaskinen i omedelbar närhet och kunde stoppa blodflödet innan incidenten ledde till blodtransfusion.🍷

Den uppmärksamme läsaren minns utan svårighet att jag drabbades av punka igår. Den åtgärdades imorse och då såg det ut som på Bild 1. Till den som fnyser åt bruket av kirurghandskar har jag information som sätter sakerna i dess rätta perspektiv: Hur tror ni vårt lands regent får i sig räkorna till fredagsmyset? Just det; hans adjutant skalar dem åt honom! Så kom inte här och kom!

Med förenade krafter fick vi på en ny, välpumpad slang (courtesy Lena; den tjejen har pumpat förr... Jämrar vilken kraft och frekvens!

Efter en halvmils cykling var dock däcket lika platt som igår. Då ringde vi Fredrik (bild 2), ägare till Ramskvilla Värdshus där vi bott inatt. Fredrik kom sättande, packade in oss och våra cyklar i sin minibuss och gav oss skjuts till Braås där vi förhoppningsvis skulle få hjälp på macken.

Efter lunch på pizzerian knatade vi till macken och möttes av en skylt som sa "semesterstängt fredag 24 juli". Sjukt opraktiskt för mig och Lena att han valde att ta (sin enda?!) semester idag!

Nu sitter vi och våra cyklar på regionsbussen till Växjö. Next stop var, enligt planen, Alvesta, men vad ska vi göra? Braås-Alvesta är en busstur som än så länge bara existerar i vår fantasi. Nä, det blir en slight change of plans, men mer om det senare...

För övrigt har Lena bett mig framföra att hon, förutom iPaden, även förlagt sina glasögon!

Big hug to y'all, possums!

...är t ex en punka drygt en mil från dagsetappens slutmål, mitt i mörkaste, backigaste Smålandsskogen.

TUR att man har reservslang i packningen och att man gått däckbytarkursen!

OTUR att det är Lena som har pumpen och att hon ligger en timme efter för att hennes regnjacka flög av packningen och hon inte märkte nåt förrän nån sadistbilist kom ifatt henne och sa: "Det ligger en jacka på vägen en mil bort; är den din"?

Jaha,då har vi cyklat snart 40 mil:))) Vi närmar oss Skåne...yahoo! En skön konsekvens av cykel hjälm's bärandet har varit att Catarina och jag utvecklat ganska markerade mittbenor.... Känner sig lite ung på nytt! Man vet också att man tagit sig en bit från Sthlm då dialekten på folk man möter är mer......melodiös?! Nu övernattning i Ramkvilla för övernattning efter dryga 8 mil på sadeln:) Alvesta och mej av cyklar i morgon!!

Vid pennan Lena

straxikoma

OBS! Vet att många undrar om jag ( Lena) glömt något på resan!?Självklart!! en Ipad och stora delar av min hjärnkapacitet:) 

Godnatt

Det här skulle ha varit vår lunchdepå idag och så har de bara öppet fre-sön!

Now what?!

😡

(av Catarina)

...utan på väg till Malmö!

Vi befinner oss i Hultsfred, på det lokala kinahaket, efter dagens etapp på 8.9 mil. Skönt trött och lär sova gott i celebert sällskap på Hotell Hulingen - det rockinfluerade hotellet i stan, se ovan = interiören av vårt rum...